Nelson

Tiden flyger iväg här i Nelson. Nu har snart två månader gått sedan vi anlände Nelson och British Columbia. Förväntansfulla och glada lämnade vi Edmonton med vår nya bil. Vi lyssnade på kanadensisk radio, åt hamburgare längs vägen och njöt av våra första mil på motorvägen, precis som det ska vara i Amerika... Från det att vi landade i Edmonton gick allt som på räls, från boende till bilköp och andra praktiska saker, men efter ett par mil på motorvägen lärde vi oss snabbt en läxa, och den där lyckliga, härliga stämningen i bilen förvandlades ganska fort till rädsla över att bli stående på vägen. Halvtank för mig betyder att jag kan köra långt utan att vara rädd för att bli stående på vägen. Det betyder faktiskt att jag kör förbi flera bensinstationer, för jag vet ju att det snart kommer en ny. Men första läxan på den Amerikanska kontinenten var att halvtank egentligen betyder TANKA! med stora röda bokstäver. Här är bensinstationerna inte så frekventa, och med andan i halsen och en bensinmätare under rött streck lyckades vi ändå rulla in till vår räddning. Puh. Numera är allt under halvtank = tom tank.

Uphill. Där bor vi.

Nelson, en liten stad med stort innehåll är alltså där vi har tillbringat vår tid dom senaste veckorna. Konstgallerier, second-hand-butiker, restauranger, lokalproducerad öl och kaffe, ekologiska matvarubutiker, yoga-ställen, caféer, live-musik, gatumusikanter med instrument jag inte vet vad dom heter och många andra lokala affärsverksamheter beskriver lite av stämningen här. Varje gång jag går ner på huvudgatan Baker St med historiska, bevarade byggnader ser jag alltid något nytt. Nelson är med andra ord lite av ett kulturellt centrum här i the Kootenay mountain range, med många alternativa och spännande folk. Det är mysigt här! Med en egen stuga börjar vi känna oss väldigt hemma här.

Insåg nu hur dålig jag varit på att ta bilder nere i stan. 

Lilla huset med den lilla snön.

Whats cookin' good lookin'?

   

Dom första dagarna i Whitewater med skidor under fötterna var fantastiska. Det kom massor av snö och säsongen såg lovande ut. Till skillnad från långa liftköer och massor av folk i Chamonix så hade vi kommit helt rätt. Whitewater är litet och utan långa liftköer och med massor av kul och bra terräng att åka skidor på.

Dom där berömda kuddarna. Bara att köra tills man ramlar.

Ut på tur! Ymir Peak i bakgrunden.

Bytte ut Erlend en dag ;) 

Eftersom att vi köpte en bil i platta Alberta har vi inte heller vinterdäck, vilket betyder tummen ut för att komma upp på berget. 

Gillar tipsen!

Inte cliffs, inte steep, inte avalanche danger... Expert förklarar ju allt?

En spanjor, en svensk och en finne var en gång på tur...

Vi fick några riktigt fina dagar i början av säsongen som sagt men dessvärre så blev februari månad inte lika kul skidmässigt... Vi har lyckats pricka in den värsta säsongen på decennier och har med andra ord knappt fått någon snö alls. Temperaturen har varit så hög att, när vi hoppades på snö så kom det regn. Med lite minusgrader och kyla på det så kan ni kanske räkna ut hur förhållandena har varit den senaste tiden. Vi har haft några deppiga dagar här och där eftersom att vi åkte hit främst för att åka skidor. Kanske mest jag. Erlend är lite bättre på att finna sig i det som är. Antar att vi, efter att ha spenderat varje dygn tillsammans sedan augusti lärt känna varandra på ett annat sätt. Från ett distansförhållande till ett dygnet-runt förhållande :) När jag tänker mig om så har väl aldrig boytan överskridit 20 m2 heller. Från segelbåten, till små hostel, till vår lilla stuga och nu snart vidare i bilen. Men det går väldigt bra! Förutom att Erlend höll på att tända eld på huset här om dagen när det började brinna i ugnen haha.

Brandlarmet har gått en del gånger i vårt kök. Mest på grund av brända kakor och liknande men den här gången var det allvar. Brand i tacoskalen!

Trots en dålig skidsäsong har vi ändå haft det väldigt bra och kul här i Nelson! Efter att ha varit här så länge så har vi skaffat oss en slags vardag här. Vi prickar in dagar på krogen med live-musik, öppen mick och bingo, vi går till simhallen när det är toonie-times (2 dollar inträde), fikar på stan, där man kan möta en poet eller ett före detta hockeyproffs som numera lever i skogen, går tur på fjället (för nu kan man faktiskt det), yogar (i alla fall jag) och har sovmorgon med sena frukostar. Har till och med blivit medlem på matbutiken! Eftersom att vi nu har levt med ett kök har det också blivit mycket av vår paradrätt, pannkakor :) Vi gillar Kanada och kanadensarna. Dom är trevliga och har välkomnat oss bra här! Känns lite som att man tar varje tillfälle man får till att prata med varandra. I kassan på matbutiken, där man går igenom tusen frågor innan man är färdig är en av många tillfällen... Kan förklara varför det alltid tar så lång tid att stå i kön :)

Blött

När "liftien" står med paraply i februari så är det ett dåligt tecken, även om man väljer ett snyggt.

Vi klarar ju inte att hålla oss borta från alla djuren så Luna har fått sig många turer med oss.

Tur till toppen med Nelsons "planerade" grid.

Många live-kvällar här!

Och många långa promenader uppför(!) hem.

Imorgon åker vi över gränsen till USA och fortsätter resan söderut. Vi förbereder oss för gränsen och speciellt jag, då min entré in i Kanada inte var den mest professionella jag gjort haha. Planen är att åka till fler skidorter, men också att göra mycket annat. Wyoming, Colorado, Utah, Kalifornien, Washington och tillbaka till British Columbia står på listan!! :)

Under tiden i Nelson har jag också ordnat och styrt en del inför hösten. Efter tre år i landet guleböj så går flytten till mitt kära Sverige och troligtvis Lund. Nu heter ju faktiskt inte banan guleböj... Men höneblund betyder tupplur och kærlighet på pinne betyder faktiskt klubba, så jag har ju lärt mig något! På SLU i Alnarp ska jag i alla fall fortsätta mina studier till hösten. Det blir bra!

Kram till er alla!

Och till er LARKare där ute så måste jag be er att kolla in "träden" på Nelsons gator! Kanske den sämsta kompromissen jag sett.